Myndigheten för kulturanalys bjöd in till en heldagskonferens med fokus på två nya rapporter som släppts. Men dagen startade med att Bengt Jacobsson, professor i företagsekonomi och ansvarig för Förvaltningsekonomin vid Södertörns högskola, talade om kulturpolitik i förändring. Ett intressant föredrag där han beskriver hur marknadsidéerna slår igenom med New Public Management och präglar förvaltningars arbetssätt med mål och resultat styrning. En modell som trängt ut alla andra modeller. Förvaltningspolitiken har fått stort genomslag även inom kulturpolitiken.  I allmänhet tycks samhällstrender få större genomslag på kulturpolitiken än på andra politikområden samtidigt som Jacobsson beskriver kulturpolitiken som stabil tom ”frusen” . Denna motsats förklaras genom att de förändringar som sker inom kulturen är många gånger frågor på marginalen. De kulturpolitiska målen står fast, 1974-års kulturutredning är fortfarande stommen och inga djupgående förändringar har skett. Diskussionerna rör sig oftast om de ”projekt” (Jacobsson ser kulturpolitiken som en ”projektpolitik”) där Skapande Skola, Access, Kulturarvslyftet… (listan kan göras lång) står som exempel. Han konstaterar slutligen att kulturpolitiken har alltid setts som viktigt men aldrig prioriterad.

Efter föredraget presenterades utvärderingen av Kulturbryggan och Musikplattformen samt en rapport om Länsteatrarna och kultursamverkansmodellen. Sammanfattningsvis kom den första utvärderingen fram till att:

  • Bidragsvillkoren begränsar vilka som kan få medel för nyskapande kultur.
  • Innebörden av nyskapande kultur är en produkt av bidragssystemen.
  • Bedömningssystemen ger olika stort inflytande åt sakkunniga att definiera nyskapande. 

Tyvärr lyckades inte panelen svara på de slutsatser som rapporten kommer fram till utan att samtalet kom i stor utsträckning att bli ett långa försvarstal för båda institutionerna. Synd. Hade varit intressantare att höra deras tankar omkring utmaningarna med att stödja nyskapande kultur och problemet med att definiera själva begreppet nyskapande.

I den andra rapporten om Länsteatrarna och kultursamverkansmodellen kommer utredaren fram till att det skett en förändrad relation i teatrarnas dialog och samarbete med de regionala tjänstemännen, en ökad närhet med varandra. Att teatrarna uppdrag förändras och blir mer inriktad på en tvärsektoriell samverkan. Att teatercheferna får en ny roll med ökade krav på administration vilket den konstnärlig verksamheten kan bli lidande av. Samtidigt stärks teaterns ställning i regionen vilket uppfattas positivt.