Vi lämnar ett år av prövningar för den ideella kultursektorn och civilsamhället. Ekonomiska nedskärningar och politiska prioriteringar har pressat våra medlemsorganisationer till gränsen. Samtidigt ser vi hur misstron mot civilsamhället breder ut sig och hotar det som gör vårt samhälle levande. För vad är vi utan mötesplatserna på landsbygden? Utan teatergrupperna för barnen, blåsorkestern i förorten eller replokalen för traktens ungdomar? Vad händer med oss som samhälle när kultur- och föreningslivet tvingas kämpa för sin överlevnad i stället för att lägga all sin kraft på att skapa, dela och engagera? Det är frågor vi behöver ställa oss, och det är frågor som kräver svar.
Kulturens kapillärer syresätter Sverige
Under året gick vi i mål med vårt stora projekt Kulturens kapillärer – Nyorientering. Vi har tagit del av projekt från föreningar i varje del av landet – från norr till söder, i städer, förorter och på landsbygden. De visar gång på gång hur kulturen, genom föreningslivet, är ryggraden i det demokratiska samhällsbygget. Hur musik, teater, hantverk och folkbildning skapar sammanhang och ger människor en plats. Det är här unga får uttrycka sig, här äldre delar sina erfarenheter, här människor hittar sin gemenskap. Men vi ser också att verksamheterna står på en skör grund. Det är svårt att planera långsiktigt när finansieringen är osäker, och när kostnaderna ökar samtidigt som stöden krymper.
En sektor som pressas från flera håll
Den ekonomiska pressen är som bekant påtaglig. Organisationer vittnar om nedskärningar, omfördelningar och ökade krav på mätbarhet och kontroll. Många är dessutom beroende av projektbidrag, vilket skapar kortsiktighet och osäkerhet. Samtidigt ser vi en växande misstro mot civilsamhället. När tilliten brister, följer kontroll och stelbenta åtgärder som ofta slår brett och fel. För de organisationer som utgör kulturlivets infrastruktur – från studieförbund till kulturföreningar – blir det som att hålla andan i väntan på nästa smäll. Ett tydligt exempel på denna press är folkbildningen, vars nedskärningar drabbar hela det ideella kulturlivet. En replokal som stängs är inte bara en tom lokal – det är ungdomar som förlorar sin plats att skapa musik. En kurs som ställs in är inte bara en struken aktivitet – det är människor som går miste om möjligheten att uttrycka sig.
Med gemensamma krafter
Trots utmaningarna finns det en styrka i sektorn som inte går att ignorera. Vi ser det hos alla våra medlemsorganisationer, i deras förmåga att samarbeta, ställa om och hitta nya lösningar. Kulturen och civilsamhället är vana att kämpa i motvind – men frågan är hur länge vi orkar när det offentliga inte möter upp.
2025 kommer att kräva fortsatt kraftsamling. Vi kommer att fortsätta att lyfta kulturens värde, försvara folkbildningen och arbeta för ökad tillit och förbättrade villkor.
Slutligen. Till alla er som under 2024 har organiserat, skapat, kämpat och inspirerat – tack! Det är ni som gör vårt samhälle starkt, levande och fritt. Hoppas att ni får underbara helger med chans till mycket vila och återhämtning.
Anna Livion Ingvarsson
verksamhetschef, Ideell kulturallians
Comments